6.5mm kulan. Den var ungefär lika lång som ett långfinger.


Det var det.. Fler bilder kanske kommer någon annan dag. Det var i alla fall en jätterolig dag. Kanske ska börja skjuta? Det är ju verkligen roligt, tur man har folk man känner som håller på med sådant nästan jämt! hihi!

Kvällen igår var den bästa kvällen någonsin! Som jag har sagt tidigare så har jag lyssnat på Miss Li i flera år och att äntligen få höra/se henne live var... det finns inte ord att breskriva det med!
Desstuom hade jag den bästa platsen av alla. Jag stod nämligen längst fram kanske en halvmeter från scenen mitt framför micken som Linda (Miss Li) sjöng i. Helt otroligt bra plats!
Däremot var det en sak som var väldigt tråkig och det var att på slutet när typ hälften av alla människorna hade börjat lämna lokalen stå stod jag och prata med sis och hennes kompis, och så helt plötsligt studsar något mot mitt ben... Jag vänder mig om och ser att det ligger en bruten trumpinne som landade ungefär en decimeter ifrån min fot... Vad tänkte jag då? Jo jag tänkte följande "Oj, äsch de som jobbar där måste ha tappat den, de ska säkert ha den". Så jag struntar i den.. HUR DUM FÅR MAN VA?! Eller hur att de skulle spara en bruten trumpinne! Självklart var det någon annan som sprang fram och knyckte den mitt framför näsan på mig när jag precis tänkte ta den... Nåväl får väl skylla mig själv.. Snacka om segtänkt...
Men men det gör ändå inget för den goda nyheten är att jag fick ett plektrum, inte vilket som helst utan det plektrumet som Lars Åhlund (han som spelade gitarr och saxofon, längst till höger) använde när han spelade på den "vanliga" gitarren. Hur coolt?! hihi.

Här kommer lite bilder från igår. Kolla den översta bilden, snacka om att titta rakt in i kameran och riktigt peka! (I filmen ser man henne göra det också, filmade nämligen med en kompaktkamera och fotade med systemkameran) Tack för den superbra bilden Miss Li!



Från höger: Sonny Boy Gustafsson, Linda "Miss Li" Carlsson och Clas Lassbo


Clas Lassbo och Lars Åhlund (i bakgrunden sitter Gustav Nahlin med trummorna)


I bakgrunden sitter Edvin Nahlin med lite allt möjligt bland annat piano.


Lars Åhlund


Höger till vänster: Edvin Nahlin, Sonny Boy Gustafsson, Linda "Miss Li" Carlsson, Clas Lassbo, Lars Åhlund, Gustav Nahlin.

Imon blir det o se Miss Li i stan! Har lyssnat på henne i många år och nu är det dags att se henne nu när det bara krävs en kort bussresa och 50 kr! Har dock inte köpt biljetter ännu men de är nog inte slut ännu, drar ner på stan imon och skaffar! Måtte det finnas biljetter kvar! Besviken blir jag annars, men men så är det när man är sent ute... håller tummarna!



Miss Li - BaBaBa

Miss Li - You Could Have It (So Much Better Without Me)

Nu ska jag berätta en sak för er! I måndags när vi åkte till Dalarna för att besöka lite släkt så hände något helt fullständigt underbart! Min mormor ha en gård med sin sambo där de har kor och katter. Och i måndags gick jag runt på gården och klappade alla dessa katter (kattmänniska som jag är). Och då var det en katt som heter Simba (som visserligen är en hona men döptes när hon var väldigt liten och man då inte såg om hon var hona eller hane). Jag klappade Simba väldigt mycket och hon kurrade som bara den, men helt plötsligt så gick hon men liksom jamade som om hon ville att jag skulle följa med henne. Hon var väldigt rund om magen och jag visste att hon hade kattungar i sig. men som sagt hon jamade och jag följde efter. Jag följde efter henne till "tjurstallet" där det var tomt, och på vägen dit jamade hon och vände sig om och såg på mig hela tiden.

När vi kom fram stod hon bara och jamade och sedan kröp hon in i ett liten trångt utrymme, jag kunde inte se henne men hon krafsade väldigt mycket i något, och det var inte för att hon skulle gå på toa. Men då jag inte kunde se henne gick jag därifrån och då jag gick förbi min syster som stod kanske 100 meter bort sa jag till henne: "tänk om hon ska föda!". Jag tror inte att hon uppfattade vad jag sa och jag gick vidare.

Senare vid ungefär 17:00 tiden när mormors sambo skulle ge kalvarna kraftfoder och katterna mat så satte sig jag och Simba i höet.  Jag klappade henne och hon kurrade väldigt mycket, men hon brydde sig inte om maten, inte ens sån där mjukmat som luktar så himla mycket. I vanliga fall hade hon sprungit som en pil till maten men inte denna gången. Hon låg bara där i höet och kurrade av mina klappningar.

Plötsligt börjar hon liksom..ja hur ska man förklara det, hon låg och sträckte på sig, fast det såg bara ut som att hon sträckte på sig men det hon egentligen gjorde var att...trycka/krysta. Efter ett tag slutade hon och sedan tog det ett tag och då började hon igen, efter några upprepningar så sa jag till min syster: "Jag tror hon föder". Hon trodde mig inte riktigt och tvivlade på mig en aning, jag tvivlade nog på mig själv också, det var mest önsketänkande, men efter ytterligare några krystningar så kom det en kattunge, i sin lilla blåsa som hon snabbt slickade rent, det var så himla underbart, jag har aldrig sett något sådant förut, och man kanske kan tänka sig att det ser äckligt ut men det gjorde det inte, inte det minsta. Och det bästa av allt är ju att hon valde just MIG som sin "beskyddare" under tiden hon födde.

Efter cirka 2 timmar kom den sista ungen och totalt blev det 4 underbart söta små ungar.
Jag har ingen bra bild på mamman men hon ser ungefär ut som ungen på andra bilden. Mörk med ljusa stänk.

Det här var en upplevelse som jag ALDRIG kommer glömma! Hihi blev till och med sugen på att ha en egen liten uppfödning när jag flyttar hemifrån men problemet är att jag aldrig skulle kunna sälja/ge bort ungarna då jag skulle bli aldeles för fäst vid dem, och hur skulle det vara med en lägenhet proppfull med katter? hihi.


Föresten, på bilderna ovan är kattungarna bara en dag.
Idag fyllde de 1 vecka!